﻿Ännu torde det vara i lifligt minne huru-
som för åtskilliga år sedan en på visst sätt
förnäm och dittills inflytelserik och mycket
förmögen slägt i en af de norra provinserna
fick gå som sparfven från axet, lemna sina
stora gods, der slägtens medlemmar lefvat
och regerat nästan som i de gamla feodalti-
derna, för att sedan byta ut vällefnaden och
glansen mot ett lif så godt som i misère.
Ombytet var nog till god del sjelfförvålladt,
men allmänt erkändes att det var en mäktig
finansoperatörs omättliga förvärfsbegär och
omåttliga hänsynslöshet som var den drif-
vande kraften. Likasom medkänslan för den
af fullständig ekonomisk ruin drabbade släg-
ten var allmän, så var ock klandret mot den
som ansågs vara roten och upphofvet dertill.